Den dåliga idolen

Det finns en stark drivkraft i vår kultur att kontrollera, läxa upp och diagnostisera kvinnors sexuella beteende. Ett övertydligt exempel på detta hittade jag i Aftonbladet den 7 november 2006. Artikeln handlar om Cissi Ramsby, en nu utröstad deltagare i TV 4-programmet Idol. Cissi har redan förut uppväckt rasande känslor för att hon sjunger dåligt, men den här artikeln har hittat en ny vinkel på hennes dålighet: Cissi Ramsby har nämligen gjort en karta över sina lesbiska sexuella relationer och lagt ut den på Internet. Andra flator har fyllt i den och nu innehåller kartan över 400 namn länkade till varandra på olika sätt.

Cissi kommenterar på ett roligt sätt: ”Ha ha...Flatvärlden är så vidrig. Fy fan vad vi är vidriga! Kan vi någon gång hitta några nya tjejer? Kan vi sluta ligga med varandras syskon och ex och morsor...? Det är helt bisarrt att vi inte har något bättre för oss.”

NU KOMMER DET SJUKA (förutom att Aftonbladet över huvudtaget tycker att detta är en nyhet): Och det är att tidningens relationsexpert Eva Rusz gör en analys av varför Ramsby gjort den här kartan. En psykolog måste alltså kallas in. En expert måste göra en bedömning. En diagnos måste ställas. Ring psyket!

En klassisk knull-karta, detta tidlösa tidsfördriv som kan jämföras med schack eller småätning, blir alltså här en orsak till psyk-analys. Varför det? Öööh, just det ja, tjejer ska ju inte ligga med andra tjejer, inte vara promiskuösa, inte ha sex utan känslor, inte skryta och skämta om erövringar...Vad mer? Jo, de måste skämmas och be om ursäkt om någon kommer på dem med att ha gjort något av ovanstående.

Som avslutning psykologens svar: helt oförmögen att se förbi deras sexuella läggning gör hon en försktig böglobby-tolkning av händelsen, med sin självgoda heterosexualitet skinande runt sig som en trind aura:

”Jag tror att de vill bli lite politiker med den här listan och väcka opinion. Det kan ju vara positivt att de uppmärksammar minoriteter.”

Liv