Dålig dualism
Idén att skilja på kropp och själ kommer från antikens Grekland. Kroppen stod för det dåliga, okontrollerade, extatiska, oförnuftiga, känslosamma, sinnesrubbade, kaotiska: och detta förknippades också med det kvinnliga.
Istället hyllade man det ”manliga”: det uppstyrda, logiska, förnuftiga.
Ända sedan dess har man jobbat hårt på en kultur som socialt stigmatiserar sexuell utlevelse: det är skadligt, felaktigt eller farligt. Sexuellt utlevande kvinnor blir väldigt ofta offerförklarade: de behöver en diagnos eller medlidande: de agerar utifrån ett bekräftelsebehov, har dålig självkänsla, dålig kontakt med sitt känsloliv, misslyckat kärleksliv etc etc.
Sexualitet är också något som ofta måste betraktas genom ”förnuftets” filter. Hela traditionen av sexualupplysning bygger på en slags tanke om att det behövs en ”förnuftets expertis” – som ofta utgår från medicinska, biologiska vetenskaper, för att närma sig sexualitetens mörka, kaotiska och extatiska kontinent.
Separationen mellan kropp och själ -och den hierarkiska uppdelningen däremellan- har gjort att kriget mot den egna kroppen intagit en central plats i vår kultur. (Ironiskt nog framförallt hos kvinnor.) Istället för att betrakta kroppen och själen som en enhet, betraktas kroppen som något som måste bekämpas, disciplineras, kontrolleras och kuvas (Exempelvis genom bantning eller kirurgi).
Kroppen blir alienerad och betraktas som ett objekt.
Liv
Istället hyllade man det ”manliga”: det uppstyrda, logiska, förnuftiga.
Ända sedan dess har man jobbat hårt på en kultur som socialt stigmatiserar sexuell utlevelse: det är skadligt, felaktigt eller farligt. Sexuellt utlevande kvinnor blir väldigt ofta offerförklarade: de behöver en diagnos eller medlidande: de agerar utifrån ett bekräftelsebehov, har dålig självkänsla, dålig kontakt med sitt känsloliv, misslyckat kärleksliv etc etc.
Sexualitet är också något som ofta måste betraktas genom ”förnuftets” filter. Hela traditionen av sexualupplysning bygger på en slags tanke om att det behövs en ”förnuftets expertis” – som ofta utgår från medicinska, biologiska vetenskaper, för att närma sig sexualitetens mörka, kaotiska och extatiska kontinent.
Separationen mellan kropp och själ -och den hierarkiska uppdelningen däremellan- har gjort att kriget mot den egna kroppen intagit en central plats i vår kultur. (Ironiskt nog framförallt hos kvinnor.) Istället för att betrakta kroppen och själen som en enhet, betraktas kroppen som något som måste bekämpas, disciplineras, kontrolleras och kuvas (Exempelvis genom bantning eller kirurgi).
Kroppen blir alienerad och betraktas som ett objekt.
Liv
Etiketter: liv
upplagd av Fabian Göranson kl 22:56
6 Kommentarer:
Bra postning. Love it! /Kolb
Jess, som Christina Aguilera sjöng i sin debutlåt:
"my body is saying lets GO
but my heart is saying NO"
Apropå urminnes tider:
I en gammal Babylonsk myt försvinner fruktbarhetsgudinnan, vilket har allvarliga konsekvenser för vardagslivet, "unga män och kvinnor sov inte längre tillsammans på natten, och folk hade inte längre sex på gatorna" står det att läsa... vilken bring down!
Det är kanske viktigt att tillägga att det är Platonisterna som är de första att göra den här uppdelningen på allvar. Dionysoskulten vara t.ex. inte speciellt inriktad på att hylla det uppstyrda, manliga och förnuftiga. Sexuell utlevelse har praktiserats både i riter och på middagar. Däremot så har de kristna i plockat upp en hel del element ur platonismen och på så sätt skrivit en grekisk historia, som plockas upp här.
Hej jag foljer inte alltid min sexuella instink eftersom det ofta gor unga tjejer besvikna och ledsna.
Jag mar daligt av att se nagon ledsen, speciellt om jag ar orsaken.
Apan inom en bryr sig ofta inte om konsekvenserna av sitt handlande, men det gor manniskan. Vi matse alltid kompromissa. Vi ar inte endast ett djur, vi ar sa mycket mycket mer.
Mycket bra inlägg. Håller med till fullo! Elin, sagenbutik.se
Skicka en kommentar
<< Home