Intervju med Trina Robbins

Världens främsta och enda expert på kvinnor och serier, Trina Robbins (USA), är med anledning av 8 mars på besök i Malmö. Imorgon torsdag kommer hon att hålla ett föredrag på Serieskolan, på Kvarnby Folkhögskola klockan 9. Men redan idag har Femisex den stora glädjen att publicera en intervju med Trina, på ämnet kvinnliga serietecknare i historien.

F: Varför tror du att seriekulturen på ett tidigt stadium blev dominerad av manliga kreatörer, och vilka tycker du varit de viktigaste och intressantaste undantagen till den dominansen?

T: Även om det alltid varit fler män än kvinnor som ritat serier, så fans det en hel del kvinnliga tecknare som tidigt arbetade med strippar för tidningar. Handlingen i de serierna var inte särskilt könsspecifik. Det fanns serier om barn, om familjer, ämnen som intresserade alla. På 1920-talet var det populärt med ”flappies”, frigjorda sötnosar som rökte som pojkar och dansade charlestone i söta klänningar, och många av de serierna ritades av kvinnor.

I serieböcker, som började komma ut på 30-talet, tecknade många kvinnor under kriget, medan de män som hade åldern innen slogs på andra sidan Atlanten. Samma sak hände inom andra yrken, kvinnor körde busar och lastbilar och jobbade i fabriker, med jobb som som män hade tvingats lämna. Men, liksom inom alla andra områden, blev kvinnor hemskickade efter kriget och männen tog tillbaka sina jobb. När det gällde frilansande serietecknar, så fick de helt enkelt inga fler uppdrag. Många av dem slutade också för att bilda familj, på den tiden förväntades det av en gift kvinna att stanna hemma och föda barn.

Under det tidiga 1960-talet började seriernas handling övergå allt mer till superhjälte-teman, som framförallt intresserade män, medan kvinnor sällan tecknar superhjältar och underhållningsvåld. Faktum är ju att vi, både män och kvinnor, tecknar det vi själva är intresserade av, och kvinnor tenderar att vara ointresserade av superhjältar, det är en kill-grej. Så i början av 1960-talet var det bara två kvinnor som tecknade komersiella superhjälteserier. Och kort därefter började undergroundrörelsen att växa

F: När och hur anser du att den manliga dominansen bröts?

T: Den bröts definitvt av undergroundseriernas framväxt. Även om den tidiga undergroundrörelsen var en pojkklubb, så fanns det kvinnor närvarande, och kvinnor kom fram så småningom. Vad alla lärde sig av undergrounden var att serier kunde vara något annat än mainstreamserier, serier som relaterade till vår värld och våra erfaranheter. Resultatet blev givetvis i slutändan dagens alternativserier.

F: Varför tror du att så många kvinnor idag väljer att uttrycka sig konstnärligt och politiskt genom seriemediet?

T: Wimen’s Comix-rörelsen på 1970-talet öppnade verkligen upp fältet för kvinnor. Vi började 1972, och med varje nummer vi kom ut med så tecknade allt fler kvinnor serier och skickade in serier till oss.

Nuförtiden finns det väldigt många kvinnliga serietecknare, fler än någonsin, som kvinnor att relatera till och ha som förebilder. Och med den flod av Manga som kommit till USA, och som läses av så många tjejer, så skulle ingen tjej kunna få för sig att hon inte kan rita serier. Ingen kan längre säga, som förr, att kvinnor inte läser eller tecknar serier.