Liv möter Birgitta Stenberg

Två starkt lysande andar har skinit över femisexprojektet ända sedan början, och med sina högtryckspersonligheter varit lysande inspirationskällor: Susanne Brögger och Birgitta Stenberg. En sägen gör till och med gällande att själva idén till Drift uppstod i Liv Strömquists hjärna efter det att hon för första gången träffat Birgitta Stenberg på Bokmässan 2006. Därför ska ingen mer tid spillas på prat, för här kommer en rykande färsk intervju med just Birgitta Stenberg, av just Liv Strömquist.
Take it away!

Du har skildrat sex och erotik i många av dina böcker, och och även varit redaktör för en erotisk novellsamling. Varför tycker du att viktigt att göra skildringar av sex, och eller/sexuellt upphetsande skildringar?

Två erotiska samlingar har jag redigerat, Sex kvinnors lusta och Lustans labyrinter, plus att jag medverkat med bidrag i andra. Allt för att hjälpa en ständigt törstande allmänhet att hitta till källan inom sig själva. Att inte servera sterotypa bilder som i porrfilmer utan låta läsaren bygga egna, fantastiska bilder med sin fantasi.

Det är förhållandevis färre kvinnor än män som har skildrat sexuella fantasier och sex i allmänhet. Vad tror du det beror på? Vad tror du det får för konsekvenser?

För kort tid sedan var även den nordiska kvinnans sexualitet som bekant förpassad till tysta och skamtyngda områden i hennes känsloliv. När vi nu gör uppror har vi inte bara våra mödrars och döttrars anständighet att slåss emot utan också den självcensur vi indoktrinerats till att anamma. Det gäller just nu att orka stå emot, att inte låta nymoralisterna tvinga oss tillbaka in under det förtryck de patriarkala reglerna innebär.

I förordet till antologin Lustans Labyrinter skriver du: "Anständighet och oanständighet är ord som inte har någon funktion när det gäller att beskriva den köttsliga lustan i våra härliga människokroppar där den inplanterats till allas vår gemensamma glädje." Det är väldigt bra skrivet tycker jag! Minns du vad det var som gjorde att du fick den synen på sex?

Svaret på den frågan finns säkert i min självbiografiska Kärlek i Europa, (ny pocket förra året) inte som episod utan som en utveckling. Jag klarar därför inte att ge ett direkt exempel.

Jag hörde dig läsa ett stycke ur en roman en feministfestival i Malmö förra året. Stycket du läste var en sexscen mellan en medelålders berusad kvinna och ett gäng unga killar. Minns då att du sa att många läsare förstått scenen som en skildring av ett övergrepp, medan du menade att du skildrat en häftig sexuell upplevelse för kvinnan. Gör våra feministiska glasögon att vi tenderar att tolka sexskildringar som uttryck för förtryck? Hur är man sexpositiv och feminist samtidigt?

Nja, reaktionen var värre än att jag skulle ha skildrat ett övergrepp, flera menade att kvinnan begick pedofili för att grabbarna var minderåriga. Själv tänkte jag på att många kvinnors masochistiska sexfantasier beror på att de i dem är den som bestämmer. Våldet och hotet styrs i deras sexlekar av dem själva. Det finns där alltså liksom det gör i levande livet, men styrs i fantasin tryggt av kvinnans kontroll. Så jag tänkte vidare, att unga pojkar som den vuxna kvinnan kunde manövrera var en lämplig version av ämnet. Kanske hade jag fel. Scenen i det lilla badhuset i Tusenbröderna blev så här:

"... hon höll på att falla baklänges och de placerade henne på träbänken med bestämda men smeksamma rörelser som övergick till att enbart smeka, du är skitsnygg, du är underbar, sa de samtidigt och hon svarade med att sluta ögonen och le medan hon lät sina händer glida över det blanksvarta lädret som låg som en extra hud över deras ryggar, jag flyter i en varm ström, jag har kommit in i en främmande sfär, ni finns inte vi finns inte men jag vet också att det här som nu sker inte får ske, hör ni det, det här får inte hända... Men de kloka barnen teg och handlade med effektiva rörelser och tog henne med sig in i ögonblickets hetta, hon brann..." Och så vidare.