Objekt, objekt
En väldigt snygg kille från USA som jag delade lägenhet med i Spanien på 90-talet, berättade för mig att han brukade gå omkring i bögkvarteren i San Fransisco bara för att han (som brukade ligga med tjejer) fick en sån ego-kåthetskick av att alla män kollade in honom, skrek komplimanger efter honom och stirrade på honom som om han var begärligt kött. Han sade "Jag fattar hur det känns att vara en riktigt jävla snygg tjej och vara ute på en klubb".
Allt som oftast blir tjejer som spelar på en klyschig femme-stil (tex mycker smink och lite kläder) betraktade antingen som korkade, eller osäkra, tragiska offer. Men självklart kan man få stor egen sexuell vinning på att se ut så. Fråga vilken transa som helst. Jag kan verkligen fatta grejen med att se ut som typ Dolly Parton och få en kåthetskick av sig själv, sin asfeta musik och sin sjukt sexualiserade look.
Det finns många beskrivningar av unga tjejer som offer för "äckliga" gubbar etc, eller erfarenheter av starka obehagskänslor i mötet med manlig sexualitet. Dessa beskrivningar är såklart viktiga, men jag tror att många sk. "unga tjejer" har en ganska speciell, inte sällan positiv upplevelse av det ögonblick då man plötsligt märker att folk runtomkring en vill ligga med en.
Kritiken av iscensättandet av kvinnan som ett "femme-objekt" (eller vad man nu ska kalla det) går ju ut på att reklam, media och filmer ALLTID visar upp "kvinnlig sexualitet" som en vilja att visa upp den egna kroppen: och att njuta av det och att tända på det framställs som frigörelse. Det är klart att det är en sjukt ensidig och tradig bild av vad sexualitet är för något. Men att spela på en klyschig femme-stil behöver inte alltid innebära att man iscensätter sig själv som ett passivt objekt. En kvinnlig femme-utsyrsel kan också vara en ironisk lek med fetishistiskt laddade attribut, det kan vara att spela rollen som den aktiva transan som försöker ragga upp en hetersosexuell man, eller att man själv helt narcissitiskt tänder på sin egen femininitet. "Kvinnligt" och "manligt" är egentligen bara två utklädningslådor som alla borde få leka med.
Liv
Allt som oftast blir tjejer som spelar på en klyschig femme-stil (tex mycker smink och lite kläder) betraktade antingen som korkade, eller osäkra, tragiska offer. Men självklart kan man få stor egen sexuell vinning på att se ut så. Fråga vilken transa som helst. Jag kan verkligen fatta grejen med att se ut som typ Dolly Parton och få en kåthetskick av sig själv, sin asfeta musik och sin sjukt sexualiserade look.
Det finns många beskrivningar av unga tjejer som offer för "äckliga" gubbar etc, eller erfarenheter av starka obehagskänslor i mötet med manlig sexualitet. Dessa beskrivningar är såklart viktiga, men jag tror att många sk. "unga tjejer" har en ganska speciell, inte sällan positiv upplevelse av det ögonblick då man plötsligt märker att folk runtomkring en vill ligga med en.
Kritiken av iscensättandet av kvinnan som ett "femme-objekt" (eller vad man nu ska kalla det) går ju ut på att reklam, media och filmer ALLTID visar upp "kvinnlig sexualitet" som en vilja att visa upp den egna kroppen: och att njuta av det och att tända på det framställs som frigörelse. Det är klart att det är en sjukt ensidig och tradig bild av vad sexualitet är för något. Men att spela på en klyschig femme-stil behöver inte alltid innebära att man iscensätter sig själv som ett passivt objekt. En kvinnlig femme-utsyrsel kan också vara en ironisk lek med fetishistiskt laddade attribut, det kan vara att spela rollen som den aktiva transan som försöker ragga upp en hetersosexuell man, eller att man själv helt narcissitiskt tänder på sin egen femininitet. "Kvinnligt" och "manligt" är egentligen bara två utklädningslådor som alla borde få leka med.
Liv
Etiketter: liv
upplagd av Fabian Göranson kl 13:05
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Home