Femisex på 1800-talet

Alltid när man tänker att man har kommit på någonting nyskapande och fräscht, som att skildra sexualitet ur ett feministiskt perspektiv, så kommer någon mormorsmor och bara: "Been there, done that!" Stella Kleve är en sådan mormorsmor. Hon var en föregångare till femisex redan på 1800-talet.

Stella Kleves (pseudonym för Mathilda Kruse) novell Pyrrhussegrar publicerades 1886 i tidningen Framåt. Den blev snabbt beryktad på grund av temat som var kvinnors rätt till sex. Novellen handlar om den unga Märta som är döende i lungsot. Hennes läkare har förklarat att sjukdomen förvärrats p.g.a. hennes häftiga blod (alltså hennes undertryckta sexualitet). Kleve kritiserade det konservativa samhälle som föredrog att kvinnor blev sjuka och dog hellre än att de hade sex utanför äktenskapet. Under denna tid hade George Drysdale lagt fram en teori om att både kvinnor och män riskerade sin hälsa genom avhållsamhet och det var något som många radikala debattörer hade tagit till sig.
Märta tänker tillbaka på de män hon träffat. Möten som hade kunnat leda till sex om hon brutit mot konventionen.

"Det var denna eländiga försiktighet, vilken hon nu hatade som sin olycka, - detta tvetydiga surrogat för dygd, som samhället tvingar kvinnan att plåstra över alla sina känslor och alla sina intressen, ända tills hon blir ett färglöst, osjälvständigt kryp, som aldrig törs taga ett enda steg, utan att treva för sig med antenner - och alltid drager sig tillbaka."

När novellen trycktes orsakade den läsarstormar, bojkott av tidningen och en häftig diskussion. En annonsblockad inleddes och tillslut var tidningen tvungen att lägga ned.
Det som upprörde dåtidens läsare var förstås novellens sexuella innehåll. Även om det inte förekommer något sex i berättelsen så är det klart och tydligt vad den handlar om. Kritikerna blev närmast äcklade av de sexuella anspelningarna som till råga på allt skrevs av en kvinna. Man bör kanske komma ihåg att 1800-talet var det mest sexualfientliga århundradet västvärlden har upplevt.

Novellen hade kanske passerat om ämnet hade maskerats som kärlek istället. Men i Pyrhusseger är det inte tal om förälskelse eller äktenskap. Männen är totalt objektifierade. Stella Kleve skrev inte bara om kvinnlig sexualitet utan lät den också ta sig uttryck i texten. Det är ingående beskrivningar av typen:

”Han står högt uppe på repstegen - armen, bar och muskelknutig, sträcker sig uppåt, och handen knyter sig om tåget. Över den vida, lösa tröjan böjer sig den blottade halsen fram, och profilen med sin linjeraka näsa och sina halvöppna läppar står fri och skarp mot luften".

Det kanske inte låter supererotiskt men det var kontroversiellt eftersom detta var ett sätt som annars var förbehållet män att beskriva kvinnor på. Kanske tyckte dåtidens manliga läsare att det var obehagligt att veta att även kvinnor iakttog dem.

Stella Kleve blev känd som en dekadent femme fatale. Varken allmänheten eller dåtidens kvinnorörelse hade mycket till övers för henne. Feministerna förespråkade sedlighet (sex enbart inom äktenskapet för både kvinnor och män).Pyrrhussegrar är i princip en direkt uppmaning till den kvinnliga läsaren att inte spara sig utan ta varje tillfälle som bjuds. Märta inser på sin dödsbädd "att det blott är för sjukdomen, denna allt nedbrytande, förhärjande sjukdom som hon har sparat sin härliga kropp".

Ord och bild: Loka K.